Björn gick bort till Laban och Putte och frågade hur det var med dem. Putte berättade att han hade varit nere vid gräsfälten och käkat fram lite blå-grått gräs som mellanmål och att när han hörde dånet började springa upp för att kolla med de andra vad det var som hände. Han var lite hög efter allt gräs så det hade varit lite svårar för honom än för Erik att hitta dit. Han skulle säkerligen blivit påkörd om Erik och Laban inte hade kommit i tid för att hjälpa honom. De hade behövt slå sönder en hel del påkörare för att lyckas ta sig tillbaka till resten av gruppen, och slutligen behövt slänga sina vapen i skallarna på några av dem, det var då de hade börjat springa.
Björn sa att han var glad att de hade klarat sig oskadda i alla fall, men Putte verkade inte så glad över att de andra hade dött. Han såg ut som om han hade fått en sten i huvet, vilket Laban sa att han faktiskt hade. Det hade flugit en sten från någonstans och träffat Putte rakt i skallen. Björn undrade vem som stod och kastade sten rakt ut i luften, måste vara någon jäkligt dum person kom han fram till.
Anton kom ut till där de andra satt, och förklarade att han hade satt kursen mot en gammal vän till honom. Erik frågade vad alla tänkte. Var exakt ska vi? Björn tyckte sig skymta ett litet leende på Antons läppar när han sa: Vi ska till Wunderreich...
0