Eller nej vänta sådär var det ju inte! Det som egentligen hände när Anton tryckte på knappen var att luckan öppnades och de alla hoppade ut.
Påkörarna var troligtvis bara några sekunder från att komma upp till toppen där de stod, för de kunde knappt höra något på grund av det otroliga dånet från tusentals gigantiska trehjulingar som flög upp för berget. Alla samlades i en ring och de skrek ihop en plan som gick ut på att Laban och Erik skulle ge sig iväg för att hitta Putte, om han fortfarande fanns att hitta, och de andra skulle hålla ihop som en grupp och dra åt sig alla påkörares uppmärksamhet så att Erik och Laban fick det lättare att hitta Putte. Om de inte hade hittat honom efter 3 minuter skulle de springa tillbaka till resten av gruppen och så skulle de ge sig av medan de fortfarande hade chansen, om de fortfarande hade en chans då...
Erik och Laban sprang iväg och resten av gänget ställde sig i stridspositioner, redo att slå tillbaka varenda påkörare som försökte göra dem illa. Helt plötsligt kom de, all på en gång, upp från bergsidan som en stor flodvåg. Anton började genast skjuta med sin M16 och tiotals påkörare sprängdes i småbitar. Zitch flög omkring som en suddig blixt och högg allt i sin väg till småbitar. Hoffmaestro stod rygg mot rygg och högg, sköt, slog och petade sönder varenda påkörare inom synhåll.
Björn stod där med sin påse stenar och kastade alt vad han kunde, men han var ju högerhänt så han träffade sina vänner minst lika mycket som han träffade påkörarna, vilket var lite märkligt eftersom påkörarna var flera tusen gånger fler...
Några hundra döda påkörare senare så började deras krafter att svagna, orken var det inte så mycket kvar av och de som använde ammunition hade knappt någon kvar. När allt verkade förlorat och de skulle dra sig tillbaka till skeppet så kom Erik, Laban och Putte springandes mot dem, tätt följda av en stor skara påkörare. De hade inga vapen kvar någon av dem så de sprang bara så snabbt de kunde. Anton sa åt Björn och Zitch att de skulle dra sig tillbaka in i skeppet tillsammans med honom själv och att Hoffmaestro skulle se till att deras hjälplösa vänner kom ombord oskadda och sedan stänga luckan efter sig. Björn gjorde som han blev tillsagd men Zitch bestämde sig för att vänta precis utanför skeppet på Hoffmaestr och de andra. Anton sprang in och förberedde för start.
Hoffmaestro sprang ut för att möta Erik och de andra, och när de mötts så lät de dem springa förbi dem så att de kunde täcka deras ryggar. När de inte hade långt kvar tillbaka till skeppet så kom det en klunga påkörare framkörandes från en liten buske de hade legat gömda i. De överrumplade Hoffmeastro och påkörde ihjäl dem allihop... Det var fruktansvärt...
Men vad som var ännu mer fruktansvärt var Zitchs otroliga vrede när han såg Hoffmaestro bli brutalt påkörda till döds... Han blev alldeles röd och började växa, han blev nästan 3 gånger så stor som vanligt och sprang sedan ut i slagfältet fullkomligt inställd på att döda varenda påkörare på hela berget. Till slut blev hans vrede för mycket... Han var så arg att hans kropp blev överfylld med vrede och exploderade.
Den enorma explosionen pulveriserade varenda påkörare som fanns inom 1337 mils avstånd, och sköt iväg Antons skepp upp i luften. Anton drog igång motorerna och fortsatte den flygturen som explosionen påbörjat åt dem. Så flög de iväg...
OMG har Zitch och Hoffmaestro dött!?
Var det verkligen värt att 12 ascoola personer skulle dö för en konstig liten slav?
Vad händer nu...?
0