(Ännu en gång, läs igenom kapitel 6 och 7 först för att förstå vad som händer)

Björn och Anton fortsatte ner för trappan, tills att de märkte att de gått lite för långt så de fick gå tillbaka en bit igen. Väl inne i buren så hängde de av sig sina ytterkläder på Laban, som stod och jobbade klädkroksskiftet, och steg ut ur hallen och in i huvuddelen där Zitch bodde.

Det verkade som att Zitch fått någon form av specialbur för där fanns inga av de där lyxiga sakerna som fanns i de andra burarna. Allt som fanns i Zitchs bur var ett gräsfält med lite blommor och annat växtliv, ett stort lager av den ännu inte färdiga medicinen och vad som verkade vara bandet Hoffmaestro som satt i ett hörn och rökte något. Anton ropade på Zitch och då hoppade en figur upp från ringen Hoffmaestro satt i och vinkade dit dem.

Hejsan Zitch! ropade Anton och drog med sig Björn mot figurerna i hörnet av buren. Zitch såg överlycklig ut när de närmade sig och han började skrika: "Dju ehr, miin ven! Samtidigt som han pekade först på Anton vid ordet Dju, på både anton och Björn vid ordet ehr, på sitt feta smile vid ordet miin och på sin handled vid ordet ven. Zitch verkade helt vrickad tyckte Björn, som han tyckt om så många andra förut i den här berättelsen, och den här gången höll han inte tyst om det. Han skrek allt vad han pallade:WTF HAN ÄR JU HELT KÖRD I HUVET!!! AHHHHHH!!! När Björn började skrika så hoppade Hoffmaestro panikslaget upp och började springa runt i cirklar med flaxande armar. Zitch ville ju inte vara sämre än Hoffmaestro så han började springa han med. Att alla i buren fick panik gjorde att Anton fick panik han med, så han började springa runt även han

Björn stod alltså där på ett gräsfält och tittade på 13 idioter som sprang runt i cirklar med flaxande armar och förskräckta miner...



Björn var precis på väg att slita huvudet av sig själv när det hördes ett dånande dån som fick marken att skaka som i en jordbävning. Det fick alla att vakna till och titta frågande på varandra. Förundringen varande i några sekunder, sen kom Erik ner i raketfart från ett hål i taket. Tusentals av dem! ÖVERALLT! WAAAH! Anton slog Erik i fejset för att få fason på honom. Det hjälpte inte så Anton slog ännu hårdare, och ännu hårdare meninget hjälpte det minsta. Zitch klev fram och smekte Erik lite lätt på kinden där Anton precis slagit honom, det gjorde susen och Erik började genast att skrika något de åtminstånne kunde förstå. DET ÄR TUSENTALS PÅKÖRARE PÅ VÄG UPP FÖR BERGET FRÅN ALLA HÅLL!!! VI ÄR KÖRDA!!! DE KOMMER DÖDA OSS!!! JAG MÅSTE GÅ PÅ TOA!!!

Anton drog med dem alla ut ur Zitchs bur, och de började springa ner för trappan mot något som Anton sa skulle rädda dem. När de sprungit ner för flera hundra trappsteg så frågade Björn var de var på väg. Anton sa att han hade en flyktplan in case of emergency, vilket detta säkerligen verkade vara...

När de sprungit ner för några hundra trappsteg till så kom de fram till slutet av trappan. Där fanns det en gigantisk dörr i guld, silver, och diamant (Den enda dörren Anton faktiskt gillade) som ledde till bur nummer 2012...




Vad var det alla rökte egentligen?
Var kom alla påkörare ifrån?
Kommer Erik få gå på toaletten eller måste han vänta med det?
Vad döljer sig innanför dörren till bur 2012?

Läs vidare så kommer svaren att uppenbaras...