När de alla var inne i skeppet så drog Anton igång motorerna medan resten satte sig ned och spände fast sig. Björn var lite trött på att bara flyga från ställe till ställe hela tiden men han hade ju inte direkt något liv i vanliga fall så det var bara att vara tacksam för de äventyr han fick. Men när de precis skulle lyfta så började Antons mobiltelefon ringa.

  Ja hallå det är Anton som talar. Det hördes ett tystlåtet mumlande från Antons telefon och hans ansiktsuttryck förändrades 10 gånger i sekunden, vilket gav alla en omedelbar huvudvärk samt ett exploderande illamående som resulterade i att de allihop spydde unisont i tonen G.
 Anton stoppade plötsligt ner mobilen i fickan igen och sa att det var ändrade planer, de skulle till Kina.

  De flög genast iväg och under flygturen så förklarade Anton att han hade fått ett samtal från en gammal vän vid namn Melina-Lars (En siamesisk tvilling där den ena hette Melina och den andra Lars) som hade berättat att någon gubbe hade attackerat Kina med en armé av påkörare vid sin sida. Det var ingen tvekan om att det var denna gubbe som hade planer på att förstöra framtiden så de gav sig självklart iväg mot Kina.

Under färden så utformade de en stridsteknik för att slåss mot påkörare som kommer från alla håll, eftersom det troligtvis skulle behövas. De övade lite, men kom sedan fram till att det var ingen poäng. Det var bara Anton och Zitch som kunde slåss, de andra påverkade bara stridskraften negativt... Så de gjorde upp en ny plan som gick ut på att Anton och Zitch spöade skiten ur alla påkörare medan Erik och Björn sprang och gömde sig någon annan stans.

  Till slut kom de fram till Kina, där de möttes av Melina-Lars som tydligen skulle slå följe med dem för resten av äventyret. Melina-Lars berättade att gubben hade börjat cruisa runt i Kina på sin övergigantiska trehjuling och påkörde alla vuxna kineser, men de ännu inte fullvuxna kineserna håvade han upp och la i en säck. Ingen förstod vad det var den konstiga gubben hade tänkt att göra med de små kineserna men de var eniga om att de skulle stoppa hans framfart.

  De kollade på google-earth-LIVE var han befann sig. Det var några mil åt norr men han körde söderut så det var nog inte lång tid tills att de skulle stöta på varandra. De intog stridspositionerna, med andra ord sprang Björn och Erik iväg och gömde sig bakom en buske, och väntade på hans ankomst. De satt där i flera minuter utan tecken på att gubben skulle dyka upp snart, så till slut kollade de på google-earth-LIVE igen och såg att han stannat för att pissa vid en buske. Typiskt... Men till slut så var han klar och körde vidare mot dem igen. 

  Efter en minut hördes dundret från hans jättemotor och ytterliggare en minut senare så var han bara några hundra meter bort. Han fick självklart syn på dem och körde fram mot dem, men stannade dock en liten bit bort. Han tog av sig biker-brillorna och sa "Hoe-hoe-hoe is Yo mama!"
Björn kunde inte tro sina ögon, det var självaste tomten som var den ondskefulla gubben med påkörararmén!
 
Tomten var ju typ den snällaste personen i hela världen! Det måste vara något missförstånd...

  Tomten sa att han såg Björn och Erik från sina patetiska gömställen så de kunde lika gärna komma fram nu. Björn hoppade fram och det gjorde Erik med. De gick fram och ställde sig lite blygt bakom Anton och Zitch. Björn frågade varför tomten gjorde så dumma grejer, och då kom hela sanningen fram...

  För flera hundra år sedan så hade det bott en gammal gubbe i Sverige som var väldigt förtjust i små barn, men inte alla barn för pojkar var ju ena riktiga små djävlar! Gubben började jobba som mellanstadielärare för att få spendera hela dagarna med flickor utan att någon misstänkte något ont om honom. Han fick inte jobb på flickskolor så han fick stå ut med de pojkarna som gick i skolan också, eller det var snarare de som fick stå ut med hans terror! Könsdiskriminering har sitt ursprung i hans hjärna, och det var alltså mot killar som det började!
  Gubben fick till slut nog av alla jobbiga pojkjävlar så hans gjorde upp en plan för att en dag kunna utplåna alla människor som inte var minderåriga kvinnor. Han skulle få alla att lita på honom, för att sedan svika deras tillit. Han skapade den perfekte figuren som skulle älskas av alla, och speciellt de små tjejerna!
Han skapade tomten!
  I åratal så fick han hela världen att känna till honom och tycka om honom, han skaffade sig leksaksfabriker där han tillverkade julklappar, själklart i Kina för där var det billigast och där kunde han skaffa en massa korta kineser som tillverkade alla julklappar under slavarbetande (Korta små tomtenissar=korta små kineser)
Det var lite mycket jobb så han skaffade sig även en stor, dum, fett tung direktör över fabrikerna. 
  Till slut så kände han att det var dags att föra planen till verket, men han var gammal och hans krafter var inte vad de en gång hade varit... Han bestämde sig för att utvinna lite kraft från en annan stor småbarnsälskare, genom att äta upp dennes näsa som han baxade från muséet "Döda kändisar". Det funkade och hans småbarnsälskande krafter var på topp igen.
  Men han fick nys om att det fanns en Ninjamaster från tidernas begynnelse som fortfarande var i livet, denne kunde förstöra hans planer eftersom han troligtvis var den enda människan i världen kraftigare än honom själv. Han samlade ihop en massiv påkörararmé, värvade från hans slavfabriker, och sände iväg dem för att tillintetgöra hotet... Hans försök att få Zitch ur vägen misslyckades dock och han fick samla ihop fler påköraresoldater och skicka iväg dem allihop för att försöka hitta Zitch. De skulle bara följa efter Anton af Högbergs skepp så skulle de säkerligen hitta honom igen. För att försäkra sig om att det inte gick åt pipsvängen igen så värvade han även Decepticons för att leda armén.
  Hans armé var ingen match för Zitchs övermakt så han bestämde sig för att inleda sin plan iallafall, och sedan ta hand om Zitch själv när den stunden kom. Så han började påköra runt i Kina och plocka upp sina måltavlor en efter en, tills han slutligen avbröts av Anton, Zitch, Björn och Erik.

   Så... nu ska jag tillintengöra er!!! >:D Tomten skrek och rivstartade sin trehjuling. Han flög fram i ljusets hastighet för att påköra Zitch och sedan ta hand om resten av dem. Men Zitch var självklart snabbare, han var faktiskt övermäktig och hade med omätbar ninja-knowledge lyckats överkomma naturens hastighetsgräns vid ljusets hastighet! 
  Zitch sprang runt i miljontals cirklar runt tomtens trehjuling, vilket satte igång otroliga dragande krafter som slet sönder tomten och hans trehjuling i småbitar innan någon ens han uppfatta att någon av dem hade rört sig. Det var som om han bara slutade att existera!

  Björn och de andra började dansa runt av lycka, de hade räddat världen från den ondskefulla tomten! De dansade runt i ett bra tag, tills att de inte orkade längre och satte sig ned på varsin sten runt en lägereld som hade varit där hela tiden. Plötsligt kom Anton på att det var ett tag sen de kollat på klockan, de hade ingen aning om vilken dag det var eller någon som helst uppfattning om hur lång tid det här äventyret hade pågått. Erik drog upp sin kalender som han alltid hade i bakfickan och kollade vilken dag det var idag. Det visade sig vara den 21 December 2012. Helt plötsligt så flög det fram ett oändligt hav av muterade rosor med drakvingar och huggtänder som bet ihjäl dem allihop. Rosorna bet ihjäl allt liv på  jorden och världen gick under...
HAHAHAHA BRA SLUT VA!? xD


Jepp! Nu är det slut på Leffes julkalender! :'(
Det har varit både roligt och tråkigt att skriva den men nu i efterhand så ser jag på det hela som en otroligt rolig grej jag har gjort och är faktiskt ganska stolt över min fullkomligt vrickade historia...
Jag hoppas att jag kunnat bjuda på en del skratt eller iallafall att ni fått ut någor positivt av den :P
Tackar för allt stöd och all positiv kritik! Ber om ursäkt för de kapitel med otroligt låg kvalité och de förseningar jag råkat komma med... (inte lite försenat den här gången ^^)

TACK OCH ADJÖ!